Den här sidan har korrekturlästs
184
Öfver djupet stormen rider,
Himlen svartnar som en natt.
Flickan, ännu glad i hågen,
Raskt och modigt brister ut:
”Jag har kämpat förr mot vågen
Och nått strand till slut.”
Sagdt! Men plötsligt barmen skälfver:
Länge pröfyad åra brast.
Hela hafvet skyhögt hvälfver,
Båten kantrar i en hast:
Vräker emot öde stränder,
Skummet öfver bogen sjöd —
Flickan, blek, med knäppta händer,
Satt på kölen — död.
