Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

187

 
Här språkar jag tills jag blir hes.
Af allt här fins är torrt och kallt:
En vacker utsigt, det medges!
Men det är också allt.
Jag kan nu längre ej stå här,
Det blåser ju så oerhördt. —
Ursäkta att jag gjort besvär,
Och att din lur jag stört!

Då våren kommer, träffas vi!
Sof godt uppå din klippa kal.
Om du elektrisk kunde bli
En gång som din rival!
Men ack! det blir du ej, min vän,
Du är och blir, trots tidens kraf,
En klumpig optikus mot den —
Adjö! herr Telegraf!