Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

203


En resa till Norrland.


 "Mitt bläckhorn aldrig var en Urdarbrunn,
 Med visdom full, ej en Castalisk källa,
 Utur hvars ådror diktens vågor välla,
 Fast ord i mängd jag plägar ha i mun.
 Men nu en led Neptun bland vattuandar,
 I gyttjan råder af mitt svarta haf,
 Och sänder opp med pennan bara draf,
  strödda rim, men ej reson sig blandar.”

Törneros.


Farväl, J Mälarstränder!
Farväl, du kungaborg!
Jag bugar mig och vänder
Min rygg åt gränd och torg.
Farväl, J torn och murar,
Hoteller, punsch och is,
Tornväktere och lurar,
Skarpskyttar och polis!

Till gamla fosterjorden
Jag far på sjö och våg,
En liten tripp åt norden:
Till Norrland står min håg.
Der tjusa land och vatten
Mig än som fordomdags.
Der ser jag sol'n om natten
Och hugger mig en lax.