224
plyer visade sig på stranden der ångbåten lägger till. Här vankades punsch och cigarrer under ett kort och brådstörtande persilje-snack med gamla vänner.
”Vin och vänskap smaka godt,
Då de gamla blifvit.”
Längre än till Sollefteå gå ej ångfartygen, ty der ofvanför börja de ”skrattande vattnen”, som Indianerna kalla de strida forssarna och vattenfallen. Sollefteå är herrlighetens rike. Bruket har satt sig i en tvetydig säkerhet emellan två skyhöga Nipor, mot hvilka man af barmhertighet skulle vilja sätta några stöttor. På andra sidan elfven bor den celebre Nils Strindlund i Skjedom. Jag kommer ihåg en strof till en annan riksdagsman, som också längesedan slutat med politik, riksdagsbestyr ”och tocke der”.
Gamle, trägne riksdagsmyra!
Är nu riksdagsbråket slut?
Jo, det kostar på att styra,
Oeh derefter ser du ut.
Fri och glad du var som vinden,
Och ditt anlet som en ros:
Nu i gulgrått skiftar kinden
Som ett äppelmos.
Kyrkan är storartad och ligger på en höjd jemte den ståtliga prostgården. För flera år sedan var jag i samma prostgård på en delikat middag, hvarefter man solade sig i gröngräset och betraktade den undersköna nejden, under det en fogel sjöng:
