223
Här har jag gått i blomsterrika hagar,
Här har jag fått min första stut på strand.
Saken var den: det marknad var i Hammar,
Ensam i båt jag lade ut på svaj.
Ingen pardon då pappas vrede flammar —
Minnet är trofast. Det svider ännu, aj!
Sedan, min Gud! hvilka minnen som titta
Fram ur hvar buske i gärdsgård och grind.
Der uti backen jag brukade sitta
Hänryckt i Axel med tårar på kind.
Der just i stugan, det kan icke klicka,
Der du ser pojken i volmande hö't;
Der blef jag kär i en femton års flicka —
Herre min Gud, hvad den Ulla var söt!
Och der midtöfver, der skogen sin hjessa
Höjer just öfver, der båtarna ro;
Der bodde fordom en tjock patronessa:
Vida bekant var då Sågverket Loo.
Der uti ökstock jag svärmande rodde;
Sköna aborrar jag tog med mitt spö.
Der åt jag krusbär, så mamma min trodde
Att jag i hast skulle spricka och dö.
Holms Säteri med stort laxfiske passerades under regnväder. Vi spisade förträffliga smultron. Att äta bär, är detsamma som ”att bära i sig”.
Sånga-brunn, en mineralkälla, ligger i grannskapet; i fordna tider mycket berömd för sitt undergörande vatten. Några brunnsgäster med hvita ansigten och svarta para-
