227
Den norrländska gästfriheten behöfver jag ej
omnämna: den är känd i Europa, Asien, Afrika samt
Mesopotamien. Den är egendomlig för landet liksom
åkerbären. Den är som solen på himmelen, som kringlan i
bagarbon. Lefve Norrland! Och härmed afslutar jag denna
intressanta resebeskrifning. Jag återvände till det gamla
Stockholm, försedd med en väldig graflax, tretton
syltburkar samt tunnbröd och mesost. En visa fabricerades
en morgonqvist på Bottenhafvet under väldiga slingringar
och annat otyg:
Friskt det blåser, mörk är himlens bryn — san.
Hela hafvet grymtar som ett svyn — san.
Jag ser ingen botten,
Bränningar och brotten
Stå som telegrafer opp i skyn — san.
Herr kapten står sjelf så trygg och van — san,
Men för detta tacke honom fan — san.
Han på sjön är blifven
Född och mantalsskrifven
Och stått sjöexamen uti stan — san.
Rorsman räds ej heller vindars tjut — san.
Som en mullbänk står hans sjömanstrut — san.
Allt som skutan rullar
Mellan hafvets kullar,
Rullar bussen styr- och babord-ut — san.
Het om öronen liksom en brand — san,
Machinisten har vårt lif om hand — san.
