Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

229


Ödmjukast.


Lefva vill jag några år,
Fast jag grå är vorden,
Nota bene om jag får
Stanna här på jorden.
Skall jag dö, fast jag ej vill,
Har jag svårt att ligga still;
Får jag lefva lite till,
Tackar jag ödmjukast.

Verlden är ju ganska bra:
Kung och undersåten
Kan ej någon bättre ha,
Om han är belåten.
Men om också en och hvar
Missnöjd packar in och far,
Bara jag får stanna qvar,
Tackar jag ödmjukast.

Sverge är dock bäst af allt
Ingen bättre skapar.
På vårt jern af bästa halt
Sjelfva England gapar.
Skogar vi gudsgåfvor fått,
Pengar uti rågadt mått: