Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

27

 
Vill jag ibland ha en aldrig så liten
Finpomerans till att lyfta aptiten,
 Då får rätt och slätt
 Jag, på Skåningars sätt,
 Smuggla i mig hvar sqvätt.

Och på kalaser, der må jag väl klaga,
Andra få mumsa hvad fan de behaga.
 För mig ropas: pass!
 Öm der ock fanns ett lass
 Utaf ostron och glass.

Doktorn har sagt: ”ni kan räkna minuten”.
Sticker han hit en gång till, kör jag ut'en.
 Fullkomligt jag vet:
 Om jag dör, gör jag det
 Utaf bara diet.

Länge till döds var jag dömd, som J veten,
Derföre har jag nu ändrat dieten.
 På nobis jag går,
 Lilla tutingen får —
 Och gudomligt jag mår.

Bättre i dag än i går jag mig känner.
Kuren jag träffat, och derför, go vänner!
 Ursägta ni bör,
 Om förändringen gör
 Att jag — ännu ej dör!