Den här sidan har korrekturlästs
44
Sommarqvällen.
Sig aftonsvalkan sprider
Kring våra tysta tjäll.
Mot vester solen skrider,
Det skymmer och blir qväll.
Hur gyllne molnet flyter
Kring horisontens bryn!
Jag verldens guld ej byter
Mot detta guld i skyn.
Ty i min själ jag tänker
Då jag dess klarhet ser:
Det mer än jorden skänker,
Det hoppets rikdom ger.
Allt guld som efterfikes,
En vansklig lycka ger,
Mot hoppet om Guds rikes
Lycksalighet än mer.
I glans står himlens båge:
Det är uti dess ljus
Som om en skymt jag såge
Utaf ”Guds berg och hus”.
Jag lyfter mina händer,
Jag stämmer sångens ljud,
Och knäböjd ande sänder
Sin aftonsuck till Gud.
