45
Våren 1856.
Hvad skall jag sjunga? skall jag kriget sjunga?
Nej! det har hvarken början eller slut.
Det var en gymnastik med kulor tunga,
Ett syndigt gyckelspel med blod och krut.
Och Östern hånfullt räcker ut sin tunga,
Och giftig ormgadd hväser som förut.
Hvem skall försona en gång broder-morden —
Ty Abels-blodet ropar öfver jorden.
Hvad skall jag sjunga? skall jag sjunga freden?
Åh ja! i brist på ämnen går det an.
Men annars har jag aldrig tyckt om seden,
Att man för roskull slår ihjäl hvarann.
Uppriktigt sagdt! Gud vet hvad man skall med den
En fred, som blott föraktas af hvar man.
Och hvad vann verlden på det hela taget?
En näsa, lika lång som fredsfördraget!
Hvad skall jag sjunga? skall jag sjunga solen?
Nej! Våren har ej någon sol i år,
I snöglopp Flora går och lyfter kjolen,
Och Maj förlägen utan byxor står.
Tillbaka Våren flög mot himlapolen,
Och länge tål det innan göken slår.
Ty lärkan sköts, som Vårens helsning bringar —
Det är ett nidings-skott i Vårens vingar.
