Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

73

 
Var mån om hemmet och med din gumma förtrogen.
Mot hemmets trefnad välj icke trefna'n på krogen.
Det lätt besannas, det gamla klassiska ordet:
Är katten borta, så springer råttan på bordet.

Uti dispyter, pass på när vreden vill stiga.
Kan du ej annat, försök åtminstone tiga.
Rätt eller orätt — man bör dock aldrig förgäta:
Det rår ej en för att det är tvenne som träta.

Släpp ej en förmån, hvarpå du en gång fått fasta,
I hopp om större den ringare ej förkasta.
Behåll det säkra, och blif den lärdomen trogen:
En sparf i näfven är mer än tio i skogen.

Af verldens barn hör man ganska ofta det frågas,
I sorg och motgång, hvarför af ödet man plågas.
Hvaraf det kommer, det kan jag också förklara:
En tok kan fråga långt mer än klokt folk kan svara.

Ej lika gåfvor har lyckan åt oss förunnat.
Är viljan god, har man likväl gjort hvad man kunnat.
Det kan väl hända att våra sträfvanden stranda:
Si desint vires, voluntas est laudanda.

Till din begrundan jag visan nu öfverlåter.
Jag tror du somnar. Nå, kom en annan gång åter!
Du skall med Guds hjelp ej bli på ordspråk besviken.
Det skadar aldrig att ha en vän uti viken.