99
Nordan trummar på min fönsterruta,
Solen har flyttat ur min mörka kammar.
Der i förbidan uppå bättre tider,
Hänger jag lyran.
2.
Vintern är älskad i den höga norden.
Stjernorna gnistra, och i trefna kamrar
Brasorna flamma och i köket ligga
Frostiga hjerpar.
Ungdomen svärmar på de blåa fjärdar,
Klingande stålsko ristar blott glada runor;
Damernas fägring, gömd i krinoliner,
Speglas i glansk-is.
Strålande kronor lysa dansens fester.
Ljufligt bland gubbar i förtroligt gille
Doftar emellan samspråk och priffe
Sjudande toddyn.
Snöklädd hvilar lugn den mörkgröna skogen.
Älskande par i muffar och skjubbskinn
Pröfva vid bjällror i gudomligt månsken
Frustande fålar.
Lyran förstummas under frusna händer.
Solen är borta. Skalden i tunna rockskjört
Sorgligt med näsan öfver thermometern
Forskar i gradtal.
