Den här sidan har korrekturlästs
100
3.
Menniskans pulsar hoppa som unga getter.
Själen sig mojar som en prest på landet.
Lärkorna sjunga i den blåa rymden:
”Våren är kommen!”
Kitt och klister ryka ur öppna fönster.
Menniskans anlet strålar af idel godhet:
Smulgråten sjelf ser ut som han ville
Bjuda på frukost.
Gårdar och stigar pyntas och sås och sandas,
Boningar vädras, spindeln körs på dörren.
Pigorna piska, grymma liksom profosser,
Rykande mattor.
Fyrfota fångar släppas ur qvafva fängset,
Skyldra för solen med de krumma svansar,
Sparka i mullen, när de ängsligt varsna
Bromsarna brumma.
Vågorna sjunga, vindarnas harpor spela.
Drömmande vandrar skalden i furuskogen:
Lockad af bäckens sorlande vatten,
Sjunger hans sångmö.
