Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

104

Verlden hade som det tycktes
Knappt ett ögonblick igen:
Det var då Italien rycktes
Plötsligt från Sicilien.

Öde ligga hafvets troner,
Neptuns hofstat syns ej till,
Och för nympher och tritoner
Hvimlar hafvet nu af sill.
Nya tiden ej behöfver
Diktens blommor på sin färd:
Stenkolsröken ligger öfver
Gamla tidens sagoverld.