Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

107

 
Men natten skymmer vattendrag
 Och landen.
Med slappa segel vaggar jag
 Mot stranden.
Hvar lund är tyst som böljans svall
 Vid hällen:
Blott Vakan hörs och forssens fall
 I fjällen.

Hur ljuft ibland att dagens bråk
 Få glömma;
Att lyssna till naturens språk
 Och drömma;
Att gå så här i kors och krok
 Och kafva,
Och bläddra i Guds stora bok
 Och stafva!