Den här sidan har korrekturlästs
108
Prestgården.
Nyss vid saltsjöns blåa våg
Jag en liten prestgård såg;
Afundsvärd på alla vis.
Lummig som ett paradis.
Gården, gammalmodigt byggd,
Tittar fram i löfvens skygd.
Ängen sina blommor bar,
Sjön var som en spegel klar.
Böljan låg så varm och röd
Uti solens aftonglöd.
Vassbekrönta viken fram
Gåsen med sin gumma samm.
På en kulle låg så sött
Prestens lusthus rosenrödt,
I en grantopp rak och hög
Satt en stång med tupp och flög.
Gröna bryggan låg så sval,
Skuggad utaf björk och al.
Der satt presten sjelf så glad,
From, som om han satt och bad.
