Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 
Gästfrihet var husets dygd,
Ständigt fräste gummans brygd.
Knappt man göra hann besök,
Förrän frun var i sitt kök.
Åt man aldrig än så tätt,
Fick man aldrig vara mätt.

Maken prestgård jag ej sett,
Fast jag tittat vidt och bredt.
Aldrig trodde jag, min själ!
Att en prest kan må så väl:
Om jag anat något slikt,
Hade jag till prest mig vigt.