Den här sidan har korrekturlästs
111
Bromsens Vårpromenad.
Nå, gudskelof! nu är vintern förbi.
Nu är man åter lycksalig och fri.
Tekar och nöjen,
Löjen
Våren består i minut och parti.
Ruskig var vintern bland skrefvor och fjäll:
Hopkrupen låg jag i drifvornas fäll,
Temläst och domnad,
Somnad:
Brum-brum! nu sjunger jag morgon och qvill.
Vårbäcken hoppar så gladt och så lätt.
Morjens! hvarthän? — ”jag skall bort och ha tvätt.”
Se hur han skenar!
Stenar
Sköljer och tvår han så blankt och så nätt;
Tumlar ibland öfver branterna käckt.
Ljufligt med kyssar bland blommornas slägt
Djerft han sig mättar;
Tvättar
Sen deras kjortlar, och ber om ursägt.
Se hvilken byggnad, en ättehög lik!
Ack, ja! en myrstack, och den magnifik.