Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

124

 
Som andra troll, du mången gammal knarr
I glansen af din toilett berusar;
Men verkliga beundrare du tjusar
I naken fägring. Gif mig en cigarr!

Jag tände på en sådan och njöt tillika af den sköna, uppfriskande lufttrakteringen från den öppna Bråviken.

Stick ut, stick ut! Den varma sunnan susar
I solens glans utöfver haf och skär.
Farväl, I krabbor! Jag hör hafvet brusar
Mot väldig köl som genom böljan skär.
Förgäfves ropar trasten uti skogen,
Jag heldre lyssna vill på hafsörns skri.
Jag dammet skyr och bromsarna och plogen:
Jag vill ha luft. Med Ægirs folk förtrogen,
Jag land och blommor gungar stolt förbi.




Jag gjorde mina reflexioner öfver ångbåtar och ångbåtskaptener. Man är ibland frestad att heldre önska sig vara ångbåt än ångbåtsbefälhafvare. Jag kände för flera år sedan en ångbåtskapten som var döf, och honom ansåg Jag lycklig, ty han hörde inga frågor och undslapp att svara.

Ångbåten pustar,
Röker och frustar,
Vindarna spela i tackel och tåg.
Vågorna kullra,
Skoflarna bullra,
Hugga i nacken hvar muckande våg.