Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

123

 
”Spädt som ett hvetax var Hans hakas fjun,
Som korpens fjädrar dessa lockar mjuka,
Och ögats perla tindrade så brun” —
Som när man tittar 1 en sirapskruka.




Med fröjd lemnade vi Södertelje med dess tryckande luft och värme. Snart vädra vi Östersjöns svalkande flägtar. Der till höger har ni Bränninge bruk. I ett öppet fönster åt trädgården tycker jag mig se patron sjelf i rökmössa: lefve löjtnanten och öfverbefälhafvaren för ortens skarpskyttar! lefve alla skarpskyttar!

På Mörkön skall jag ha äran visa er Hörningsholms präktiga herresäte vid Himmerfjärden, midt emellan Södertelje och Trosa, som sylt emellan två pannkakor. Der bakades de första pepparkakorna i Sverige på konung Granmars tid af hans förträffliga husgumma, hvilka sedan i Södertelje bibehållit sin ryktbarhet. Der dog Christina Gyllenstjerna. Der trall Johan Banér som barn ur fönstret i tredje våningen och föll ned i trädgårdsmästarens förskinn. Der hade Erik Stenbock ett litet småtrefligt slädparti med fröken Malin Sture år 1572; men mamma gaf lilla fröken åka, så att hon aldrig glömde det, och hade i hela sin lifstid ärr eller förgätmigejer på de högborna knäna, sedan den tid hon i flera år måste krypa på alla fyra och be söta mor om förlåtelse.




”Sublima tobak! du förfriskning i
Matrosens släp och turkars lethargi,
I slang gudomlig, och förträfflig äfven
I pipa med en ambraspets, en däfven.