Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

129

”Att ett sådant lurfvigt hjon
Ej må understå sig mera
Att bekantskap proponera
Med en finare person”

I sakta mak, och efter ha tagit i betraktande flere utsigter under vägen anlände vi till Söderköping, torra och solstekta på middagsqvisten.

Ändtligen kommo vi fram:
Ögonen fulla med damm.
Snart uppå torget jag stod
Vid Engströms bod.
Konsuln var kry och galant,
Hela hans omfång bastant,
Och frun var så innerligt god.

Middagen, helt apropå,
Dukades i en berså:
Hin vet hur magen stod bi
Med slikt frosseri.
Här rådde glädje och skämt.
Flaskorna bugade jemt,
Och aldrig satt korkarna i.

Dagen mot aftonen skred,
Sjelfva borgmästarn kom med.
Det blef en trängsel på golf.
Der kom de Besche och herr Munk;
Det blef ett glam och ett klunk —
Och vi skildes åt klockan tolf.





Sehlstedt. III.9