131
Och djupt emellan bergen der ligger en äng,
Och der har Sankt Ragnhild bassäng vid bassäng.
Der doppas och tvättas, der skuras och skubbas,
Och der blir man ung, om man tidigt förgubbas.
Der gå niohundra badgäster vid lag,
Så har man berättat, men inte vet jag.
Jag såg bara hvimlet och hörde musiken,
Som spelade lif i de lefvande liken.
Der spelades bräde från morgon till qväll,
Så att det gaf eko i Ramunders häll.
Der tillställdes baler, maskrader och bröllopp;
Och roligt man hade, och alldrig man höll opp.
Fundersam jag gick och sa' alldrig ett ord,
Och så kom Per Brahe och tog mig ombord.
Sankt Ragnhild till ära jag lyfte på hatten
Och tackade Gud att jag slapp hennes vatten.
Känner herrskapet kapten Molander på Per Brahe? —
”Ja, gubevars, ja gubevars!” hör jag öfver allt. Då
behöfver jag ej presentera honom vidare. För min del är
jag glad att ban är i besittning af den runda
skepparformen, hvilket hos mig är alltid rekommenderande. Jag kom
just i lagom tid ombord för att deltaga i middagsmåltiden
och för en stund komma undan den brännande kanalsolen.
Ypperlig restauration, och en trefnad ombord, som är
afunds'värd. Vinet förträffligt. Jag drack vin endast för nyttans
skull, emedan Johnston i ”hvardagslifvets kemi” yttrar sig
å följande förståndiga sätt:
