Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

187

Och skutan far.
Men lycka var,
Att icke botten
Gick ur kalotten.”




Men sol gick opp
Bak fjällens topp
,
Och ångarn hoppar
På böljans toppar
Till närmsta stad,
Och presten qvad:


(Sedan han kommit i land och tagit plats på skjutskärra, för att fortsätta resan till bestämmelseorten.)


”Nu är min panna
Helbregda gjord.
Jag vill ej stanna
Hos er ombord.
Fritt äfventyra
Ni kropp och själ,
Jag fått min hyra,
Farväl, farväl!”

”Du ångbåt långa
Tvåhundra fot!
Jag skyr din ånga
Och rök och sot.
Till hjul och skrufvar
Står ej min håg,
Och stora lufvar
Ä' storm och våg.”