194
Sommarfesten.
Rigtigt charmant! och dukadt, jo jag tackar!
A la fourchette, man smörja skall sitt krås.
Nere vid strand mot bryggan Ægir backar.
Främst går i land en löjtnant från Borås:
Ungdom en fock, och så en bundt med tanter,
Gubbar och barn från sunnan och från nord,
Två riddersmän och fyra musikanter.
Parken är prydd med tvenne bränvinsbord.
Glad som en sol värdinnan på terrassen
Fjäsande står med husets unga ätt.
Sonen är äldst, nyss kommen från parnassen,
Värden förnöjd är klädd uti kachett.
Solen i skyn sitt guld strör kring hans taffel,
Jorden bredt ut sin matta ny och grann.
Herrarna just försett sig ha med gaffel,
Hugga en bit och snappsa med hvarann.
Rätter och vin sig om hvarandra blanda,
Vårt tidehvarf är smakens tidehvarf.
Öra och syn få tära hvarjehanda
Mage och gom ej tåla något slarf.
