195
Nu dricks en skål och snillets glans förvånar,
Tal och harang man hör af många slag.
Lynnet får fart och hornqvartetten dånar
Bellmans musik: ”Gutår, båd' natt och dag!”
Under en alm man kaffebordet sätter,
Punschen står opp, som i sin isbädd låg.
Ljufligt man bjuds på trior och qvaxrtetter:
Man får en vink att ”lifvet är en våg”.
Aftonens sol sitt guld kring fjärden breder,
Vågen vid strand i stilla ro sig lagt.
Sängen får luft: ”Kom afton, sänk dig neder!”
Dito: ”Stå stark, du ljusets riddarvakt!”
Ledd af naturen och vänliga penater
Konsten man här i skilda former ser.
Parken i hast är ordnad till teater,
Täckelset skiljs, ”Kronfogdarna” man ger.
Scenen är full af blommor och af gröda.
Klockarn syperb och länsman dryg och skarp.
Repgungan svängs af flickor rosenröda,
Bryngel är hängd och full är Polykarp.
Ner går ridån, och alla händer klappa,
Timman är sen. Man undangör supén.
Röster man hör: ”hvar fan har jag min kappa?”
”Hvar är min käpp? jag satt den på en gren.”
Värden en tår ännu i glaset häller,
Mycket dock spills på jordens gröna golf.
Nu sjungs: ”God natt!” och hornmusiken skräller,
Festen är slut, och klockan tutar tolf.
