Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

197

Den är mera djup och omfångsrik
Än vår Nybrovik.
Industripalats och riddarhus,
Hela Gotland med sitt kalk och grus —
Ja, om jorden fore
Plötsligt dit, så vore
Rubb och stubb som en pris snus.

Men vi trösta oss af vana,
Skotta oss en lefnadsbana,
Det är Skandinavernas bestyr —
Titta, hvad det yr!
Dackor komma uti stora fång,
Skönheten ej skonas sjelf en gång
Andan får man tigga,
Hela drifvor ligga,
Usch! i damernas chignon.

Snöbetäckt är slott och koja.
Vindarna med menskor skoja.
Ingenstans de tumla om och sno
Som uppå Norrbro.
Hatt och mössor äro stormens rof:
Såg du nyss hur flickans kjol han hof?
Ack, ja, stackars liten!
Som en segelsliten
Jakt hon tog en lov.

Gustaf Adolf uppå hästen
Sitter lugn med snö i västen.