Den här sidan har korrekturlästs
198
Drifvan dock hans nåd ej hinna kan:
Han är lycklig han.
Vore han som jag så tom och svång,
Vore ej hans ro likvisst så lång —
Fast naturen larmar,
Opris sig förbarmar
Kanske med en — varm buljong.
Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/206
