Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

207

Ibland stjernor klara
Svingar nu din själ;
Der är godt att vara,
Jag förstår det väl.

Dödens engel söfver
Stoftet i sitt tjäll.
Blomstra skall deröfver
Minnets eternell.
Till min suck, den sista,
Mins jag dig ännu,
Jag kan endast brista
Ut i gråt, som nu.