Den här sidan har korrekturlästs
78
Och ingen blomma smeks af vårens vind,
Än den, som kölden nyper på vår kind.
Och ingen krans den hulda Flora band,
Än den af sjötång, som omger vår strand.
Och ingen svan naturen här bestått,
En skäl man ser ibland med svart kalott.
Och ingen fisk vill hedra våra skär,
Om ej en fabbig torsk sig gör besvär.
En skog står skrytsamt på vår kust, men gles
Och torr och mager som vår långkatkes.
Och fogelsång, ack! deraf är här tunnt:
Kanske en Mås — och hvad är det för strunt!
