Den här sidan har korrekturlästs
82
Höst-Dithyramb.
Mel.: »När jag bärs ur mitt hus.»
Hvad suckar ur mitt bröst!
Hvad vemod i mitt öga!
Det mulnar i det höga,
Och stormen höjt sin röst.
Han kommer nordanfjälls,
Och mer och mer han friskar,
Och böljorna han piskar,
Och sjön på ända ställs.
Ja hösten är
Oss redan när
Kring ö och skär:
Hvad vill han här?
Jo, skrämma våra fiskar
Och göra oss besvär.
Hör vinden hur han kör!
Hvart skall man nu sig vända?
Buteljen blir kanhända.
Den som kan ge humör.
Jag säger er för sann:
När vädret sig förbistrar,
