Jag sett nog af gatupromenaden,
Öfverallt man samma äflan ser.
Stormen rullar öfver Mälarstaden,
Det blir tyst på gatan mer och mer.
Qväll och mörker smyga på oss sakta,
Och lyktändarn tänder gasen re'n.
Verldens gång kan jag ej mer betrakta:
Fäll gardin och tänd min fotogén!