Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/100

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

92

"stig snarligen ned, ty jag vill gästa i ditt hus.” — "Hvem är det!" svarade Zacheus och steg ned ur trädet. — "Kom närmare," sade jag, "här skall du finna troheten och en hungrig mage." — Sedan vi skakat händer, förfogade vi oss in i stugan, der jag emottogs af hans fru, en den allra som trindaste lilla bruna böna man kan tänka sig. Middagsbordet var dukadt, ehuru det nu undergick en liten förändring, som endast bestod deruti, att stolarna fingo maka åt sig och en plats bereddes för undertecknad. "Ni får bara fläskpannkaka," yttrade värdinnan muntert, under det värden och jag vid bränvinsbordet — det smakfullaste af allt hvad bord heter — togo oss den mest välgörande Blombergare.

Ack, fläskpannkaka, det är himlagodt!
Trikiner finnas, det kan väl ej nekas,
Ett dåligt rykte ha de om sig fått,
Men alls ej farliga — om blott de stekas.

Vi åto och glammade obarmhertigt, gingo sedan ut i det gröna och tände våra nikotin-trumpeter.

Här på Fredriks gröna udde
Ätes middag som förslår.
Sen så får man sig en kudde
Och sig ned i gräset slår.
Sen man slutat har att lura,
Kaffe i det gröna fås;
Och en bricka med toujoura
Punschglas med butelj, förstås.

Dagen derpå, ty en sådan kom också, voro vi bjudna till en granngård, belägen en half mil in i skogen. Der