Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

96

 Färgers hvimmel:
Blått och gult som sol och himmel."
 o. s. v.

Sednare på aftonen var bal i en löfprydd loge, och jag påminner mig en visa af en soldat på Gzrunnebohed, der det heter:

— — "Ett ord jag nämna må
Om de fickor, som gå
Här på Grunnebo så fina och så rara,
Med stora krinoliner,
De dansa så det hviner,
När musiken blott riktigt stämmer in."

Närmare midnatten skildes sällskapet i den gladaste sinnesstämning, som endast på landet har sitt rättaste uttryck. Jag for med Zacheus och hans fru, de andra har jag ingen reda på, men förmodar att de, liksom vi, reste hem för att taga sin lilla tupplur, för att sedan med Börjesson på poetiskt vis kunna betrakta och afvakta den tidpunkt då

«Ur denna rörda jordens sköte slog
Sin tusenfärgglans blommornas förtjusning
Och sina skuggor trädens fläkt."

Efter en dags hvila hos min hederlige Zacheus, hvilken på aftonen skjutsade mig till närmaste gästgifvaregård, der jag stannade öfver natten, satt jag åter på den dammiga landsvägen och betraktade den herrliga naturen, som är outtömlig på lyckliga framställningar, under det