97
brunte med inöfvadt gästgifvarlunk framskaffade det hjulbenta åkdon, hvarpå jag krånglat mig upp och lyckats intaga en ganska upphöjd plats. Lynnet var muntert och cigarren understödde den angenäma sinnesstämningen. “Den som icke röker,” säger Bulwer, “har antingen aldrig haft någon sorg eller också nekat sig den ljufvaste tröst näst den, som kommer från himmelen.” Sångmö, låt oss sjunga en stump!
Se, huru skyn sig målar
Och skogens rund!
Det solen är som strålar
Med gull i mund.
Hon pannan redan pussat
På bergets topp,
Och blommorna, som sussat,
Hon purrat opp.
Och lilla bäcken kilar
Sin brant utför.
Och med en brådska ilar
Hvar gärdsgårdsstör.
God morgon, gamla kråka!
Hvad hörs för nytt?
Tror du att du får åka
Med mig? Jo pytt!
Det der kan jag bedyra
Är herrgålns torp,
Der torparn är en myra
Men herrn en korp.
