Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

3

Får han ljustra sin mat,
Får han muddra sig ned,
Stå i vattnet på lut,
Liksom upplagd till stut,
Och får nöja sig med
Att bli stek på ett fat
Sviskonbarkad till slut
 Ackurat.

“Jag är fri. Då jag far
Öfver böljorna blå,
Nors och strömming jag har,
Som till mötes mig gå
Under längtan och hopp,
Då jag gör mina dopp,
Att bli slukade opp.

“Menskan går oss förbi.
Men vi skulle nog vi,
Dumma gäss! liksom ni
Skojaraktigt och fräckt
Slukas opp i parti
Utaf menniskans slägt,
Om ej hållning och sätt
Ingett henne respekt
För vår friborna ätt."

I en drömmande ro,
I en slumrande frid
Står på berget en ko
Med sin fröken bredwid.