Den här sidan har korrekturlästs
113
Skärgårdsepistel.
Sandhamn 1868.
Till höst det redan stundar,
Som hvar man ser.
Och solens öga blundar
Allt mer och mer.
Och nordanvinden skalar
Omkring med dån,
Och takets ränna sqvalar
I vattensån.
Knappt sommarn hinner titta
Inom vår port,
Så flyr han bort: besitta,
Hvad den går fort!
Vi berga knappast kunna
Den skörd vi sått.
Af strömming knappt en tunna
Har måsen fått.
Bäst vi af blommor tjusas
I solens sken,
Af höstens vinge grusas
Hvarenda en.
Men, ack, hvad hjelper klander?
Jo, på sin höjd
Att man, liksom Mothander,
Får vara nöjd.
Sehlstedt. IV.8
