Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

117

retfulla bondgrin och grimaser och hör vågornas olidliga och tröttsamma löpningar och tjutöfningar. Med Guds hjelp blir jag heller aldrig någon sjöman.

Tacka vill jag att i land
Trygg få gå med käpp i hand,
Sofva lugnt i stugans hägn,
Ha galoscher emot regn
Och ha både vår och höst,
Silkeshatt och hvita bröst.

Hellre än att ha som gast
Sommarnöje i en mast,
Dingla uti rå och vant,
Vingla uppå vågens brant;
Hellre traskar jag med plog,
Bryter sten och hugger skog.

Sjöman har ett fasligt värf:
Köpmans vinst är hans förderf;
Han skall våga lif och blod
Att få saffran i hans bod;
Våndas och gå vakt på däck
För vanilj och kaffesäck.

Att få redarn tät och trind,
Skall han trotsa våg och vind,
Stufva i hans magasin
Tobaksstjelk och apelsin.
Han får törsta mången dag,
Fast han för hans vinförlag.