117
retfulla bondgrin och grimaser och hör vågornas olidliga och tröttsamma löpningar och tjutöfningar. Med Guds hjelp blir jag heller aldrig någon sjöman.
Tacka vill jag att i land
Trygg få gå med käpp i hand,
Sofva lugnt i stugans hägn,
Ha galoscher emot regn
Och ha både vår och höst,
Silkeshatt och hvita bröst.
Hellre än att ha som gast
Sommarnöje i en mast,
Dingla uti rå och vant,
Vingla uppå vågens brant;
Hellre traskar jag med plog,
Bryter sten och hugger skog.
Sjöman har ett fasligt värf:
Köpmans vinst är hans förderf;
Han skall våga lif och blod
Att få saffran i hans bod;
Våndas och gå vakt på däck
För vanilj och kaffesäck.
Att få redarn tät och trind,
Skall han trotsa våg och vind,
Stufva i hans magasin
Tobaksstjelk och apelsin.
Han får törsta mången dag,
Fast han för hans vinförlag.
