Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

124

En visa på höstqvällen.


Om jag ej er middagsslummer störer,
Skall jag sjunga liten visa för er.
Kring hvad ämnen hon sig ämnar hvälfva,
Vet jag lika litet som ni sjelfva.

Låt mig se, om solen skulle passa!
Hon har guld, men är nu ej vid kassa.
Hon har också kostat på sig mera
Hela sommarn, än hon gjort på flera.

Strålande hon hela tiden gassat,
Moln och skyar hon till fjälls förpassat.
Knappt en fläck på himlen de fått sätta
Eller i det blå fått gå och sqvätta.

Ack, det var en sommar utan like:
Skick och hållning i naturens rike!
Lif och luft man såg i minsta skrefva.
Det var riktigt roligt till att lefva.

Och på alla dessa sommarställen
Hvilket lif från morgonen till qvällen!
Der och öfverallt, vid bad och brunnar,
Helsan klunkades med öppna munnar.