Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

130

Lyckan.


Hvad lyckan nyckfull är ibland:
Än tar gudinnan oss om hand,
Än ger hon oss på båten.
Ibland vill hon oss ingenting,
Iland hon trillar hjulet kring,
Så att man blir belåten.

Dess logika vet ingen till;
Och ingen, tänka hur han vill,
Kan blifva klok på lyckan.
Den rike gör hon arm ibland,
Ibland hon räcker vacker hand
Åt tiggaren på kryckan.

En lat i hast till välstånd kom,
En idog hela lifvet om
Får lugna sig och knåpa.
En lärd ej alltid fått så fett,
En getaherde har man sett
Få biskopsstaf och kåpa.

Grossörn är rik och klok som två,
Men stupar likafullt ändå,