144
Fritt påfven sjelf utdela kan
Välsignelsen med stora gesten,
Jag är välsignad mer än han,
Blott jag allt annat har för resten.
Det är ej allom gifvet att
Hos lyckan komma opp i smöret.
Bäst är att ta sitt öde gladt
Och hålla tummen på humöret.
Går dig emot på jordens ring
Och fattigdom blir hvardagsgästen,
Tro mig, att det gör ingenting,
Om man allt annat har för resten.
Att grubbla och ta lifvet tungt,
Det må den lärde, bäst han gitter.
Mig bryr ej jordens medelpunkt,
Ty han kan sitta der han sitter.
Om jag kan andas friska tag
Och få ibland en knapp i vesten,
Då är mig verlden just i lag,
Om jag allt annat har för resten.
Så vexlar lifvet af och an,
Tills man blir grå till kropp och sinne.
Och är man tjensteman, välan!
Och man har år och tjenstår inne,
Man afsked tar från Revision,
Från Posten, Lifgardet och hästen,
Likgodt, man lefver på pension,
Om man allt annat har för resten.
