Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

18

Och får det hållas några dygn i raden,
Så händer att det går långt öfver vaden.
Då blir det lif och brådska utan måtta
Att bana väg, som kallas för att skotta.

Visst vore snön till mera praktisk nytta,
Om man af massan kunde få en bytta,
En soppterrin, fregatter och kasteller,
Prostgårdar, fängelser och bönkapeller.
Molin då kunde fort och billigt forma
Statyer åt oss alldeles enorma.

Då blef oss vintern kär, och hela massan
Af snö och drifvor till fördel för kassan.
Man finge boningar för kristlig hyra,
Och arkitekter blefve ej så dyra.
Naturen kunde då tillhopasnöga
Ett universitet som kostar föga.

Då blef det luft i luckan uti norden,
Och polen blef det bästa land på jorden.
Ett föremål blef drifvan för exporten,
Ty alla ville ha af nya sorten.
Man lefde opp, och ingen tänkte mera
Att ta till chappen eller emigrera.