37
Lärkan sjunger, korna böla,
Solen bryter fram ur mist.
Låt oss ej gå här och söla:
Elda på, herr maskinist!
Vi ha ännu många branter
Innan vi få hvila se'n.
Vi ha fyrti emigranter,
Raska på, kapten!
Ombord på Vadstena serveras alltid middag på däck,
då väderleken tillåter. Kapten Langborg är en utmärkt
artig och tillmötesgående värd, som vill att gästerna skola
få spisa i det gröna; och sannerligen är det också bra
angenämt att sitta vid dukadt bord och under skämt och
gamman ta i betraktande den ena herrliga
landskapstaflan efter den andra, medan man susar förbi plumsande
och mumsande. Restaurationen ombord är i allo förträfflig
och tillfyllestgörande.
Nära sjön Asplången, innan man kommer till
Snöfvelstorp, har man förtjusande utsigter. Man liksom seglar
i luften högt öfver berg och backar, hvilka man nästan
hisnande ser under sig. Gamla Munkeboda, nuvarande
Norsholm, passeras och man kommer in i Roxen, som lär vara
två och en half mil lång och en mil bred. Jag kunde
ej kontrollera uppgiften, emedan jag ej hade någon tid
öfrig för sjömätningar och kapten Langborg sjelf hade
ingen lust att dröja för min skull. Djupleken af Roxen
hade jag heller ingen lust att undersöka. Jag antog på
en höft att den var betydlig, i synnerhet de på djupare
