40
Vi färdades i en liten öppen ångbåt till Platens graf, hvarom Tegnér sjunger:
"Lefvande han aldrig svigtat;
Derför död han hvile tryggt
Vid de vågor sjelf han diktat,
På den strand han sjelf har byggt."
Vi gingo till fots till Motala köping och embarkerade
edan på vår gamla ångare. Borta bra, men hemma bäst.
Att man emellanåt sofver på resor behöfver jag ej tala om, liksom att man då och då, som ett bränsle på lifvets härd, förser lilla magen, eller buketten, som han också kallas, med mat och dryck. Jag förbigår dessa materiella nödvändigheter och berättar, att Vettern, denna oroliga sälle, emot all förmodan var oss särdeles bevågen och lät oss på ett stilla och fredligt sätt komma till det gamla märkvärdiga Vadstena, som i sin vik ligger drömmande om sin flydda, kanske aldrig mera återkommande storhet. Här lossas och lastas en liten stund, så mycket att en passagerare kan få räta ut sina ben på fasta marken.
Till Vadstena rese man
Ej i onödan.
Här bodde Seseman;
Nu är han död, han.
Han var ett mönster
I aritmetiken.
Här i ett fönster
Vardt Johan nyfiken;
Smög sig till fröken
Och mådde som göken.
