41
Saken man trummade
Ut så bedröfligt.
Erik sig dummade
Mer än behöfligt.
Äfven här gick en storm öfver den heliga Brigittas
klosteranläggning. Nunnorna, de aldrasomsötaste töser,
fördrefvos. Munkklostret blef kurhus och nunneklostret
dårhus! O tempora! O mores! Staden sjönk allt mer
och mer. Den enda förtjenst man bespetsade sig på var
knyppling, hvilken industri ännu, som jag tror, fortlefver.
Nu har staden småningom knåpat sig upp till en Enskild
bank, väfverier, bryggerier, samt har en liflig sjöfart med
östgöta-spanmål på Göteborg m. m. Slottet, som är bygdt
af Gustaf Vasa, är storartadt och förtjenar att ännu en
gång i återstäldt skick, som ett herrligt minnesmärke och
lika vördnadsbjudande som fordom, få blicka ut öfver
Vetterns svallande vågor. För närvarande användes det
understundom till upplag för spanmål och ena tornet
emellanåt till jernvåg.
Från Vadstena begifva vi oss åter ut på Vettern mot vestgöta-linien, kasta en blick på Carlsborgs fästning, kila in i Bottensjön, för att vid det herrliga Sjötorp taga ett ömt afsked af Göta kanal, samt derefter pröfva Venerns stolta vågor och kullra utför Göta elfs sluttande vattenförhållanden, för att slutligen stoppa och backa och förtöja oss vid Vesterhafvet.
Venern.
Det blåser en storm så barsk och våt:
Vår arma mage vill Venern åt.
