42
Det lyckas förträffligt, var god och hör,
Hur Ulrik ropas båd' akter och för.
De emigranter de våndas för-ut:
Hvad skall det bli innan resan är slut!
Men akter-ut är det ej heller fred:
Der emigrerar rätt mycket med.
Och samma skrän hörs på samma gång,
På däck och i hytt och i dam-salong.
En ligger på magen, en ligger på knä,
En balanserar att hinna i lä.
En länge och väl vid relingen stått
Och ändå ej märkt att regnet är vått.
För Kinnekulle och Leckö slott
Tycks ingen det ringaste sinne fått.
Hvad jag på Venern lärt utantill,
Jag nu i tysthet er säga vill:
Att den som är sjösjuk mår aldrig för godt.
Ett helvetes göra har jungfru Charlotte.
Hon har också praktiserat som städerska i elfva år
på samma ångbåt och på samma äfventyrliga farvatten
samt tillvunnit sig alla passagerares aktning för sitt
beundransvärda tålamod, sitt försakande af all egen beqväm-
