Den här sidan har korrekturlästs
54
Salig farmor.
Min salig farmor var så rar
Med sina många år på nacken.
Hon hade egna tänder qvar
Och eget hus i Pelarbacken;
Gift med en magistratsperson,
Då döden plötsligt skar af bandet,
Fick hundra banko i pension
Och bodde somrarna på landet.
Hon många kungar lefde ut
Och såg med krona omkring pannan.
Hon mindes Tredje Gustafs slut
Och grät dervid, om ingen annan.
Hans glans och snille hon beskref
Och segern sjuttonhundranitti,
Och salig Thunbergs sats hon dref:
“Att man den kungen sköt för bitti.”
Hon såg hans majestät stå lik
Och var mot adeln mäkta bister.
Hon tålde aldrig politik
Och ej en skymt af publicister.
