Den här sidan har korrekturlästs
57
Stamboks-vers.
1.
Hvad skall jag i din vackra stambok skrifva,
Som ej är skrifvet än?
Det är väl bäst jag ber att få förblifva
Din gamle, gode vän.
2.
Den udd, hvarmed din mun oss stundom plägar snäsa,
Är fullt ut lika hvass som spetsen af din näsa.
3.
Emellan oss får intet dunkel finnas,
Ditt hjertas våg vill jag se klart uti:
Glöm gerna bort, om du mig ej kan minnas,
Förgät mig ej, om du kan låta bli.
4.
Min lärde vän! Du trifs med skäl
Bland sången, ungdomen och lyran.
Du glömmer icke att må väl,
Fast du är arbetsam som myran.
Men vore styrkan som mitt mod,
Låt vara, att det tycks förmätet,
Du hann ej nysa förrn du stod
Hos oss med hela lärosätet.
