81
ångpråm, som med all sin ånga ej är i stånd att föra det frejdade namnet längre än från Stockholm till Norrtelje och Östhammar, via Furusund. Apropos Furusund. Vi lade till der och blefvo af med flera passagerare, hvilket var rätt väl. På bryggan såg jag rådman Weser med en brun, vidunderlig mössa eller kaskett på hufvudet, hvilken likväl mycket förhöjde hans genialiska utseende. En herre, som köpt en korg med jordgubbar vid Östanå, hemtade visserligen korgen, som var öfvertäckt, men befanns tom. Hvem, som ätit upp de dyrbara bären, stod ej på korgen. Hvad menniskan är för ett glupskt djur, i synnerhet då det är fråga om att bära i sig. Postmästaren i Furusund hemtade bref ombord, men ställets egare, långa fabrikören, såg jag ej till. Jag påminte mig ett stycke af ett skåltal, som hölls för många år sedan på samma ställe vid en festtillställning och som vore synd att ej rädda undan glömskan:
På detta gröna, sommarfriska ställe,
Det vidtberömda, glada Furusund,
Jag har en vän, som kallas Långa Pelle,
Hvars skål jag dricker utaf hjertans grund.
Jag hjernan plågat har med rim och meter,
Gick in vid Tulln, der troligtvis jag dör.
Han visste bättre, han har gjort tapeter
Och blef i hast en väldig fabrikör
Och med sitt rätta namn Pehr Wikström heter.
På honom lyckans gunst sig öfverlät
Och stekta sparfvar flögo uti gapet:
Han löjtnant blef till häst vid Borgerskapet
Och bjöds på kalfstek hos Hans Majestät.
