Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

80

Strödda minnen av resor till lands och sjös.

 
 Min skapelse är börjad, men ej slutad,
 Är ett fragment.
 Med denna bikt jag, lugnt mot harpan lutad,
 Kan se i ögat hvarje recensent.
 RIDDERSTAD.

Ursäkta, mitt herrskap! Jag skall blott taga mig en pris snus, så skall jag genast börja dessa intressanta berättelser. Ni kommer väl ihåg en stor skalds ord:

"Ej Fredrik den store har gjort hvad han gjort,
Om icke han snusat beständigt."

Och som jag tagit för gifvet att kung Fredrik visste hvad han gjorde och att "Davidsharpan i Norden" ej sjöng i fåvitsko, så har jag i mitt författareskap tagit saken ad notam och gjort mig till regel att alltid taga mig en pris snus, då jag börjar ett arbete, och en dito, då jag slutar — arbetet må för öfrigt vara litet eller stort. Ty att snusa "beständigt" som kung Fredrik, dertill har jag hvarken någon passande näsa eller afgjord böjelse, och några mellanprisar få alldeles icke förekomma, helst jag anser hela snuseriet för ett riktigt snusqvamperfektum. Altså, sedan jag nu tagit den oumbärliga begynnelseprisen, så kan jag berätta att jag far till Norrtelje på ångbåten Carl von Linné. Jag undrade mycket på hvad gubben skulle säga, om han steg upp och fick se sitt namn på en