Den här sidan har korrekturlästs
En sommarafton på landet.
Idyll.
Dagen slutat sitt värf,
Qvällen andas så tyst.
Blå är himlen och ren,
Och af vinden, som djerf
Nyss i tallarna hven,
Hörs nu aldrig ett knyst.
Vikens spegel är klar,
Ej en imfläck han har.
Och hvar skimrande våg,
Som i sprittande takt
Nyss på fjärden jag såg
Morgonfrisk och kokett,
Nu till hvila sig lagt
Efter dagens balett.
Uti qvällsolens brand
Skimrar skogen så grann.
Och en gås med sin man
(Stolta djur i sin klass)
Drar ett gyllene band,
Sehlstedt. IV.1
